Under denna rubrik presenteras mer eller mindre regelbundet nyheter om nyligen beskrivna fågelarter, splittar och andra taxonomiska spörsmål rörande i första hand Nord- och Sydamerika. Dessutom har jag sammanställt en komplett lista över arter beskrivna sedan 1980, som uppdateras fortlöpande. Någon gång ibland kommer också särskilt intressanta nyheter rörande andra djurgrupper.

 

 

 

 

Senaste nyheterna från SACC:

 

Bush-Tanagers av släktet Chlorospingus placeras i Emberizidae efter att senast ha skuffats undan i Incertae sedis.

 

Epaulet Oriole Icterus cayanensis splittas i två arter, Epaulet Oriole I. cayanensis i Amazonas och Variable Oriole I. pyrrhopterus söder om Amazonas. Observera att Moriche Oriole I. chrysocephalus inte accepteras som art av SACC utan anses vara en ras av Epaulet Oriole.

 

Sucre/Paria Antpitta Grallaricula cumanensis från nordöstra Venezuela splittas från Slate-crowned Antpitta G. nana. Förslaget att även splitta kukenamensis från Guyanska höglandet röstades ner på grund av ett i mångas tycke för litet publicerat material.

 

I The Auk nr. 3 2010 finner man det 51:a tillägget till AOU:s Nordamerikalista som innehåller följande ändringar som inte redan nämnts någonstans nedan:

 

Sjöorren delas upp i två arter, den europeiska Common Scoter Melanitta nigra och den amerikanska Black Scoter M. americana (American Scoter i uppsatsen, men detta ska enligt uppgift rättas till i ett erratum).

 

Whip-poor-will Caprimulgus vociferus splittas i två arter på goda grunder, Eastern Whip-poor-will C. vociferus i östra Nordamerika och Mexican Whip-poor-will C. arizonae från Arizona och söderut.

 

Gärdsmygen Troglodytes troglodytes i Nordamerika anses vara skild från Gamla världens fåglar och bestå av två arter, Pacific Wren T. pacificus som redan har presenterats nedan och Winter Wren. T. hiemalis.

 

Det vetenskapliga namnet för Blue-winged Warbler Vermivora pinus korrigeras till Vermivora cyanoptera. Släktet Vermivora har nu bara tre medlemmar, Blue-winged, Golden-winged och Bachman's Warblers, medan övriga arter (Lucy's, Virginia's, Colima, Tennessee, Orange-crowned och Nashville) placeras i släktet Oreothlypis tillsammans med Flame-throated och Cresent-chested Warblers (alltså inte Leiothlypis som rekommenderades av Sangster enligt nedan 11/12-08). Northern och Louisiana Waterthrushes placeras i släktet Parkesia.

 

Man har valt en annan linje än NACC när det gäller "bruna" towhees (se 17/4). Istället för att placera dem i det nya släktet Pyrgisoma hamnar de istället i släktet Melozone (Ground-Sparrows).

 

Five-striped Sparrow placeras i Amphispiza och inte (tack!) i något nyskapat Amphispizopsis.

 

McCown's Longspur Calcarius mccownii anses vara närmre släkt med snösparv än övriga medlemmar i Calcarius och placeras därför i det nygamla släktet Rhynchophanes.

 

Det tog över 110 år, men nu har Socotras endemiska vråk beskrivits av Porter & Kirwan i Bull. B.O.C. 2010 130(2). Socotra Buzzard Buteo socotraensis anses vara närmast släkt med Cape Verde Buzzard B. (buteo) bannermanni och örnvråk B. rufinus. Man går igenom den kniviga taxonomin i Buteo-komplexet i detalj och drar slutsatsen att det verkligen rör sig om en distinkt art.

 

Penhallurick & Robson reviderar i Forktail 25 papegojnäbbarnas släktskap, vilket resulterar i åtta istället för två släkten samt en uppdelning av Black-throated Parrotbill i 5 arter:

 

Chlorornis (Hemirhynchus enligt uppsatsen, men Chlorornis har tydligen företräde) paradoxus och unicolor.

Psittiparus gularis, margaritae, ruficeps och bakeri.

Paradoxornis flavirostris, guttaticollis och heudei (inklusive polivanovi).

Sinosuthora (Penhallurick & Robson 2009) brunnea, webbiana, alphonsiana, conspicillata, zappeyi och przewalskii.

Black-throated Parrotbill Sinosuthora nipalensis föreslås splittas i fem arter:

Grey-capped Parrotbill S. nipalenis (inkusive garwhalensis)

Orange-eared Parrotbill S. humii

Grey-breasted Parrotbill S. poliotis (inklusive feae)

Buff-breasted Parrotbill S. ripponi (inklusive patriciae)

Black-eared Parrotbill S. beaulieui (inklusive kamoli)

 

En ny antpitta har beskrivits från ProAves Colombias reservat Colibrí del Sol i västra Anderna. Tyvärr föreligger en olycklig konflikt i sammanhanget där ProAves på (enligt mig) såväl felaktiga som småaktiga grunder bestämde sig för att göra en egen beskrivning av arten (med fjädrar som typexemplar!) i Conservación Colombiana nr. 13 och samtidigt misskreditera upptäckaren Diego Carantón och hans kollega Katherine Certuche (som inte ens nämns vid namn i artikeln!). Kort härefter publicerades i Ornitologia Colombiana nr. 9 uppsatsen av Carantón och Certuche som håller en avsevärt högre klass och samtidigt ger fullständig credit till Fundación ProAves. Det officiella namnet på fågeln är än så länge Fenwick's Antpitta Grallaria fenwickorum men det namn som jag på moralisk grund förordar är Urrao Antpitta Grallaria urraoensis. Fågeln är uppenbarligen nära släkt med Brown-banded Antpitta G. milleri och är hittills endast känd från 24 revir i området kring Páramo del Sol. Bara några fler bergstoppar i den norra delen av Cordillera Occidental förutspås kunna hysa populationer av arten.

 

Senaste nyheterna från SACC:

 

Gray-crowned Tyrannulet Serpophaga griseicapilla klubbas igenom som ny art men ges det engelska namnet Straneck's Tyrannulet efter mannen som beskrev arten 2007.

 

Warbling Doradito Psedocolopteryx flaviventris från södra Sydamerika har efter noggrann forskning presenterad av Abalos & Areta i Ornitologia Neotropical 20 splittats i två arter. Ticking Doradito P. citreola har ett västligare, allopatriskt utbredningsområde och skiljer sig markant i läten mot andra arter i släktet.

 

Artstatusen för Gray-breasted Parakeet Pyrrhura griseipectus, som endast är känd från Serra do Baturité i Cerá, Brasilien, har åter fastställts efter att under ett par år ha betraktats som en isolerad ras av Maroon-faced Parakeet P. leucotis.

 

En ny Capito Barbet har hittats i Cerros de Sira i centrala Peru. Förmodligen rör det sig om en distinkt ras av Scarlet-banded Barbet C. wallacei, men den skulle kunna komma att beskrivas som en närstående systerart. Se foto på fågeln här http://www.flickr.com/photos/4259578...n/photostream/ och läs om expeditionen här http://www.allaboutbirds.org/netcomm...x?pid=1788#top.

 

Efter en lång frånvaro här på taxonomihörnan börjar jag med en rykande färsk uppsats från The Auk, nr. 2 2010. Här visar Robb Brumfield m.fl. att den notoriskt svårfunna Greater Scythebill Campylorhamphus pucherani tillhör en linje som inkluderar Drymornis och Lepidocolaptes men alltså inte Campylorhamphus. Det nya, monotypiska släktnamnet man föreslår för Greater Scythebill  är Drymotexeres.

 

Robb Brumfield har tillsammans med delvis samma forskarlag även publicerat två uppsatser i Zootaxa 2416. Den första rör Spot-throated Woodcreeper Deconychura stictolaema. Med hjälp av genetisk analys visar man att Long-tailed Woodcreeper Deconychura longicauda bildar en grupp tillsammans med Dendrocincla och Sittasomus medan Spot-throated Woodcreeper utgör en egen linje. Det nya, monotypiska släktnamnet för Spot-throated Woodcreeper blir därför Certhiasomus.

 

Den andra uppsatsen innebär att det tidigare homogena släktet Asthenes med ett antal arter Canasteros delas upp i två. Till det nya släktet Pseudasthenes förs Dusky-tailed P. humicola, Patagonian P. patagonica, Steinbach's P. steinbachi och Cactus P. cactorum Canasteros. Överraskande nog menar man att även Shizoeca (Thistletails) och Oreophylax (Itatiaia Spinetail) borde föras till Asthenes!

 

En fjärde uppsats av Brumfield m.fl. finner man i Zootaxa 2213. Tidigare har det här på Taxonomihörnan redovisats hur man delat upp Upucerthia (Earthcreepers) i de tre släktena Upucerthia, Ochetorhynchus och Tarphonomus. Ytterligare studier visar att Striated Earthcreeper Upucerthia serrana formar en separat systerlinje till Upucerthia och Cinclodes. Arten ges av författarna det nya släktnamnet Geocerthia.

 

David Sibley, konstnär och fågelboksförfattare (en av USA:s främsta skådarprofiler), gissar på sin hemsida vilka de nästa 10 splittarna kommer att bli i ABA-området. Listan innehåller några säkra kort men även flera (för mig) nyheter. Kolla in http://www.sibleyguides.com/2010/04/the-next-10-north-american-bird-splits/.

 

På "hemmaplan" splittar holländarna stenhönan i två arter enligt en uppsats av Corso i Dutch Birding 32(2): 79-96. Sicilian Rock Partridge Alectoris whitakeri blir uppenbarligen endemisk för Sicilien. Förnyad rasstatus ges också åt "Italian Rock Partridge" A. graeca orlandoi.

 

Nybeskrivna arter de senaste månaderna som de allra flesta torde känna till är Limestone Leaf-Warbler Phylloscopus calciatilis från kalkstenskarst i Vietnam och Laos (våra svenska experter är givetvis inblandade) och Willard's Sooty Boubou Laniarius willardi från Albertine Rift i Uganda/DR Kongo. En kuriositet när det gäller buskskrikan är att den beskrevs som en ny art av familjen Laniidae - nästan alla moderna taxonomer räknar Laniarius som tillhörande Malaconotidae.

 

Den flitige Thomas Donegan har tillsammans med Jorge Avendaño beskrivit en ny ras av Lacrimose Mountain-Tanager i Bull BOC 130(1): 13-32. Anisognathus lacrymosus yariguierum är hittills endast känd från Serrania de los Yariguíes i Colombia och är den femte nya fågelrasen som beskrivits därifrån de senaste åren. I samma nummer av Bull BOC beskriver Niels Krabbe och Robert Ridgely en ny ras av Amazilia Hummingbird, Amazilia amazilia azuay från södra Ecuador.

 

Två colombianska forskare, Daniel Cadena och Andrés Cuervo, rekommenderar i Biological Journal of the Linnean Society 99 vol. 1 att Stripe-headed Brush-Finch Arremon torquatus delas upp i hela åtta arter:

A. costaricensis Costa Rica och västra Panama
A. atricapillus (med tacarcunae)  Centrala Panama och Anderna i Colombia. Black-headed Brush-Finch.
A. basilicus Santa Marta, Colombia. Denna form har nu börjat kallas Colombian Brush-Finch.
A. perijanus Sierra de Perijá på gränsen mellan Colombia och Venezuela
A. phaeopleurus Cordillera de la Costa i norra Venezuela.
A. phygas Cordillera de la Costa i nordöstra Venezuela.

A. assimilis (med larensis, nigrifrons och poliophrys) Anderna i Venezuela, Colombia, Ecuador och Peru.
A. torquatus (med fimbriatus och borelli) Anderna från sydligaste Peru till Argentina.

 

SACC har röstat igenom många proposals sedan sists. Det mesta har redan presenterats här på Taxonomihörnan på ett ellet annat sätt, men följande ställningstaganden förtjänar att nämnas:

 

Rörhönan splittas i två arter, Common Moorhen Gallinula chloropus i Gamla världen och Common Gallinule G. galeata i Nya världen. Man utesluter inte att Common Gallinule i sin tur kommer att splittas.

 

Bar-winged Cinclodes delas upp i tre arter:

Chestnut-winged Cinclodes Cinclodes albidiventris Venezuela till norra Peru.

Cream-winged Cinclodes C. albiventris Peru söder om Marañon till nordvästra Argentina.

Buff-winged Cinclodes C. fuscus Argentina och Chile.

 

Blue-crowned Motmot splittades enligt nedan (25/8-09) i fem arter av en enig kommitté.

 

North American Classification Committee, NACC, har ganska nyligen klubbat igenom följande taxonomiska ändringar som inte redan nämnts på annat ställe:

 

Pacific Wren Troglodytes pacificus splittas från Winter Wren T. troglodytes hiemalis. Ett nytt förslag om att splitta hiemalis från Gamla världens fåglar har också presenterats.

 

Brown Jay Cyanocorax morio placeras i släktet Psilorhinus.

 

Sparvsläktet Pipilo delas i två:

Pipilo Eastern, Spotted, Green-tailed och Collared Towhees.

Pyrgisoma California, Canyon, Abert's och White-throated Towhees.

 

Sparvsläktet Aimophila delas i två:

Aimophila Rufous-crowned, Oaxaca och Rusty Sparrows.

Peucaea Bachman's, Cassin's, Botteri's, Black-chested, Bridled, Stripe-headed, Rufous-winged och Sumichrast's Sparrows.

Vart Five-striped Sparrow tar vägen avgörs i omröstningen av ett nytt förslag där arten antingen flyttas till Amphispiza eller placeras i ett helt nytt släkte, Amphispizopsis.

 

Stavningen av de latinska namnen för "Western" Warbling Vireo Vireo gilvus swainsoni och Peg-billed Finch Acanthidops bairdi har också justerats.

 

Niels Krabbe och Daniel Cadena granskar i Zootaxa 2354 Páramo Tapaculo Scytalopus canus och kommer fram till att fåglarna i västra Anderna i Colombia bör utgöra en egen art, Paramillo Tapaculo Scytalopus canus. Páramo Tapaculo, som förekommer från centrala Anderna i Colombia och söderut genom Ecuador till nordligaste Peru, får därmed namnet Scytalopus opacus. Dessutom beskriver man den nya rasen androstictus från den sydligaste delen av utbredningsområdet.

 

Under december månad har det publicerats och presenterats en mängd taxonomiska nyheter, bland annat i Clements uppdatering. Jag har inte haft tid att införliva detta digra material här på taxonomihörnan, utan hänvisar för tillfället till Club 300:s sammanställningar.

 

I The Wilson Journal of Ornithology nr 4 2009 undersöker Garrido et. al. Loggerhead Kingbird Tyrannus caudifasciatus ur ett taxonomiskt perspektiv. Deras rekommendation är att populationerna på Puerto Rico respektive Hispaniola behandlas som två olika arter:

 

T. taylori  Puerto Rico och Isla Vieques.

T. gabbii  Hispaniola.

 

I övrigt behåller man traditionell taxonomi förutom att flavescens från Isla de Pinos uppgår i nominatrasen.

 

De flitiga Mort och Phyllis Isler m.fl. har i Zootaxa 2305 tagit tag i Undulated Antshrike Frederickena unduligera och jämfört inspelningar över stora delar av utbredningsområdet. Morfologi och DNA verkar ta allt mindre plats i dessa sammanhang. Man menar att Undulated Antshrike bör betraktas som två biologiska arter:

 

Undulated Antshrike F. unduligera  Norr om Amazonflofen och öster om Río Negro.

Fulvous Antshrike F. fulva  Västra och södra Amazonas. De tre beskrivna rasernas status är oklar.

 

Jan Ohlson och Per Ericsson vid Naturhistoriska riksmuseet har tillsammans med Jon Fjeldså skrivit en uppsats i Zootaxa 2290 där de tittar närmare på tyrannflugsnapparsläktet Myiophobus. Omfattande genetiska studier visar att följande tre arter inte hör hemma i Myiophopus och därför placeras i ett eget släkte, Nephelomyias:

 

Orange-banded Flycatcher N. lintoni

Ochraceous-breasted Flycatcher N. ochraceiventris

Handsome Flycatcher N. pulcher

 

I Zootaxa 2301 gör Frank Rheindt och James Eaton en jämförelse mellan det biologiska och fylogenetiska artbegreppet genom en studie av asiatiska Pteruthius Shrike-Babblers. I en uppsats från 2008 hävdar Reddy att antalet arter Shrike-Babblers uppgår till 19 (!) istället för traditionella fem samt att släktet tillhör Nya världens Vireonidae. Heavy stuff! Denna studie, som även använder sig av morfologiska och bioakustiska studier, landar på nio arter:

 

Black-headed Shrike-Babbler P. rufiventer

 

White-browed Shrike-Babbler =

Pied Shrike-Babbler P. flaviscapis Java

Himalayan Shrike-Babbler P. ripleyi Himalaya, södra Kina och norra Indokina.

Dalat Shrike-Babbler P. annamensis Södra Vietnam och angränsande Kambodja.

Blyth's Shrike-Babbler P. aeralatus (raserna aeralatus, robinsoni, cameronoi, schauenseei, ricketti och validirostris) Södra Thailand, Malaysia, Borneo och Sumatra.

 

Chestnut-fronted Shrike-Babbler =

Trilling Shrike-Babbler P. aenobarbus Java

Clicking Shrike-Babbler P. intermedius (raserna intermedius och aenobarbulus) Indokina.

 

Black-eared Shrike-Babbler P. melanotis

 

Green Shrike-Babbler P. xanthochlorus

 

Artstatusen för den år 1993 beskrivna Bogotá Sunangel Heliangelus zusii har allt som oftast ifrågasatts. Nu har ett forskarlag analyserat ett "mikroskopiskt" prov från det enda kända skinnet och kommit fram till slutsatsen att Bogotá Sunangel verkligen är en distinkt art! De närmaste släktingarna anses vara Gray-bellied Comet Taphrolesbia griseiventris samt de tre arterna Sylph Aglaiocercus sp. Frågan är nu bara var fåglarna håller hus ...

 

I Mol. Phyl. Evol. nr 49 (2008) granskar Cabanne et al. Lesser Woodcreeper Xiphorhynchus fuscus och dess fyra (?) raser. Som väntat kommer de fram till att formen atlanticus bör ges artstatus. Dessa fåglar från nordöstra Brasilien skiljer sig inte bara genetiskt utan också i dräkt, morfologi och distinkta läten.  

 

The Auk nr. 4 2009 innehåller flera spännande nyheter. En uppsats analyserar Rufous-naped Wren Campylorhynchus rufinucha. Man finner tre geografiskt och genetiskt skilda grupper som borde ges artstatus:

 

C. rufinucha Begränsad till torrskog i Veracruz.

C. humilis De småvuxna populationerna från Colima i norr till Tehuantepecnäset i söder.

C. capistratus De storvuxna populationerna från Chiapas till Costa Rica. Hybridiserar med humilis i en smal kontaktzon.

 

En annan uppsats behandlar svartbent strandpipare Charadrius alexandrinus. Länge har man debatterat huruvida de amerikanska raserna, "Snowy Plover", skulle utgöra en egen art eller inte. Denna forskargrupp menar att gamla världens "Kentish Plover" står genetiskt närmre White-fronted Plover C. marginatus än fåglarna i Nya världen. Rekommendationen blir att dela den svartbente i två arter, Kentish Plover C. alexandrinus och Snowy Plover C. nivosus.

 

I Zootaxa 2213 analyserar en forskargrupp det Sydamerikanska furnariidsläktet Upucerthia med resultatet att Striated Earthcreeper placeras i ett nytt, monotypiskt släkte: Geocerthia.

 

Jon Fjeldså med kollegor fortsätter att leta kryptiska arter i Tanzanias bergsområden. Som vanligt är genetiken det viktigaste verktyget, och nu menar man att de relativt nyupptäckta populationerna av Moureau's Warbler i Rubeho och Ukaguru Mountains bör ges artstatus under namnet Rubeho Warbler Scepomycter rubehoensis. Observera att man inte använder sig av det traditionella släktet Bathmocercus. Moureau's Warbler lär för övrigt nu ha anträffats även i Usambara Mountains.

 

Gary Stiles vid Universidad de Colombia har i Ornitología Colombiana, nr 8., utfört en mångfacetterad och synnerligen detaljerad studie av Blue-crowned Motmot-komplexet som omfattar ett 20-tal former. Man har länge delat upp arten i fyra grupper centrerade på Centralamerika, norra Sydamerikas lågländer, Anderna och Amazonas och det är i stort sett samma bild som växer fram i denna uppsats. Dessa fyra grupper anses utgöra fyra olika arter och även fåglarna på Trinidad får artstatus:

 

Blue-diademed Motmot Momotus lessonii Mexiko och Centralamerika. Rasen coeruleiceps från nordöstra Mexiko omfattas inte av studien men tillhör med största sannolikhet denna art.

Whooping Motmot Momotus subrufescens Västra och norra Sydamerikas lågländer. Raserna conexus, reconditus och olivaresi uppgår i nominatrasen subrufescens.

Trinidad Motmot Momotus bahamensis Trinidad och Tobago. Närmast subrufescens.

Andean Motmot Momotus aequatorialis Anderna från Colombia till Bolivia. Välkänd under namnet Highland Motmot.

Amazonian Motmot Momotus momota Amazonas. Några former i utkanterna av utbredningsområdet är förhållandevis distinkta, men inga läten fanns tillgängliga för analys.

 

Redan i juli 2007 figurerade "South Hills Crossbill" här på taxonomihörnan. Jag hade fått för mig att detta var en beskriven form, men så var uppenbarligen inte fallet eftersom South Hills Crossbill Loxia sinesciuris beskrevs som ny art i The Condor nr 1 2009! Artnamnet betyder "utan ekorrar" och syftar på att South Hills är en ö i ett hav av sagebrush; korsnäbbarna ska ha utvecklats i samklang med Lodgepole Pine utan konkurrens från ekorrar och 99 % av dessa korsnäbbar parar uteslutande ihop sig med fåglar av samma lätestyp. Huruvida denna nya art får allmänt gehör återstår att se.

 

Det 50:e supplementet till AOU:s checklista över Nordamerikas fåglar har publicerats och innehåller flera intressanta nyheter:

 

White-necked Puffbird Notharchus macrorhynchus byter namn till N. hyperrynchus efter att SACC splittat Guianan Puffbird som får behålla namnet macrorhynchus.

 

Carduelisfinkarna delas upp i fyra släkten:

Acanthis Gråsiska och snösiska.

Spinus Alla andra siskor. Några arter får sitt artnamn genusmodifierat (ännu fler i Sydamerika):

Black-headed Siskin S. notatus

Yellow-bellied Siskin S. xanthogastrus

Red Siskin S. cucullatus

Carduelis Åtminstone steglits; vart hämpling och vinterhämpling hamnar förtäljer inte historien.

Chloris Alla grönfinkar.

 

Forest Thrush Cichlherminia lherminieri från Små Antillerna placeras i Turdus = Turdus lherminieri.

 

Artnamnen för hudsontita och lappmes korrigeras till Poecile hudsonica respektive Poecile cincta (tidigare hudsconicus respektive cinctus).

 

Äntligen! De båda arterna Sharp-tailed Sparrow heter hädanefter Nelson's respektive Saltmarsh Sparrow - Sharp-tailed utgår helt ur de engelska artnamnen.

 

En ny familj från Hawaii adapteras på de nu dessvärre utdöda släktena Moho (4 arter) och Chaetoptila: Mohoidae Hawaiian Honeyeaters. Alla andra hawaiianska honeyeaters tillhör den australiska familjen Meliphagidae.

 

Tangaror av släktena Piranga, Habia och Chlorothraupis samt Granatellus och Amaurospiza placeras i Cardinalidae, helt enligt SACC.

 

I oktober 2008 rapporterades om en splitt av Red-eyed Thornbird här på taxonomihörnan. Denna uppdelning har länge varit väntad och olika namn för de bägge arterna har cirkulerat i olika sammanhang. Nu har SACC fastslagit följande namn som passar bättre med tanke på fåglarnas verkliga utseende:

Orange-eyed Thornbird Phacellodomus erythrophthalmus (tidigare Red-eyed Thornbird)

Orange-breasted Thornbird P. ferrugineigula (tidigare Orange-eyed Thornbird!)

 

Från samma del av världen, sydöstra Brasilien, kommer en annan på goda grunder länge väntad splitt av Red-rumped Warbling-Finch Poospiza lateralis. SACC har antagit föjande namn:

Buff-throated Warbling-Finch P. lateralis Lågländer från Buenos Aires i söder till São Paulo i norr.

Gray-throated Warbling-Finch P. cabanisi Bergsområden i Espirito Santo, Río de Janeiro, Minas Gerais och São Paulo.

 

SACC har röstat igenom att Warbler Finch Certhidea olivacea från Galápagos ska delas upp i två arter:

Green Warbler Finch Certhidea olivacea Monotypisk; förekommer på Santiago, Rábida, Pinzon, Isabela, Fernandina och Santa Cruz.

Dusky Warbler Finch Certhidea fusca Sammanlagt sju raser; förekommer på ett antal öar i den norra och östra delen av arkipelagen inklusive de ofta besökta Española och Floreana.

 

I senaste uppdateringen av Clements lumpades Ecuadorian Thrush Turdus maculirostris med Spectacled Thrush T. nudigenis, helt enligt SACC. Nu har SACC gett Ecuadorian Thrush artstatus. Samma procedur kommer så småningom att följa i ett flertal fall.

 

Den första nya bulbylen på över hundra år har nyligen beskrivits från otillgängliga karstlandskap av kalksten i Laos. Bare-faced Bulbul Pycnonotus hualon är unik bland tättingar på Asiens fastland då den är obefjädrad i ansiktet och delar av huvudet. Den nya arten beskrevs i Forktail 25, 2009, av Woxvold m.fl. Se den lille skallige här: http://www.birdlife.org/news/news/2009/07/new_bulbul.html

 

Ännu en ny art kommer från Venezuela. I The Auk nr 3 2009 beskriver Steve Hilty och David Ascanio Río Orinoco Spinetail Synallaxis beverlyae från buskiga öar i Orinocoflodens huvudfåra. Arten är känd både från Venezuela och Colombia, liknar Pale-breasted Spinetail till utseendet men låter som en medlem ur Dark-breasted/Spix's/Cinereous-breasted Spinetail-komplexet.

 

I The Auk Nr. 3 2009 behandlas den omtvistade formen Phaethornis longuemareus aethopyga av Little Hermit. Man har på senare år trott att det rört sig om en hybrid, men nya rön pekar på att det är ett distinkt taxon och förmodligen en god art under det biologiska artbegreppet. Aethopyga skiljer sig ungefär lika mycket morfologiskt som andra taxa i gruppen och fältobservationer visar att de har ett någorlunda distinkt spelläte. Detta är uppenbarligen den fågel i södra Amazonas som har figurerat under namnet Tapajós Hermit, ett enligt flera källor obeskrivet taxon. Så verkar alltså inte vara fallet! Vitsandskogar verkar vara den föredragna biotopen. 

 

En lite sen nyhet kommer från Revista Brasileira de Ornitologia nr. 3 2008 och rör den taxonomiska statusen för Opal-rumped Tanager Tangara velia cyanomelaena i östra Brasilien. Studien behandlar främst morfologi och drar slutsatsen att Tangara cyanomelaena bör betraktas som en art under det fylogenetiska artbegreppet.

 

I Revista Ornitologia Colombiana nr 7 (2009) sammanfattas en avhandling signerad Rodrigues och Camilo. Den behandlar Dull-mantled Antbird Myrmeciza laemosticta, och resultatet pekar på att rasen palliata från norra Colombia skiljer sig en hel del från den centralamerikanska nominatrasen både när det gäller sång och genetik. Palliata skulle rentav kunna vara systerart till Stub-tailed Antbird M. berlepschi.

 

Det har rått torka på taxonomifronten på sistone. Nu har det i alla fall publicerats en uppsats i The Condor nr 2 2009 som behandlar den närmast mytiska Pale-faced Antbird Skutchia borbae. Forskargruppen har undersökt artens DNA och kommit fram till att den står nära de båda Phlegopsis-arterna Black-spotted och Reddish-winged Bare-eye. Detta bekräftas även av fjäderdräkten, menar man, och föreslår att Skutchia uppgår i Phlegopsis precis som läget var när arten beskrevs 1907.

 

Att missa nybeskrivna arter från Sydamerika tillhör inte det vanliga för undertecknad, men nu har det hänt. 2007 beskrevs nämligen Gray-crowned Tyrannulet Serpophaga griseicapilla från Chacoregionen i nordvästra Argentina av Roberto Straneck i den något obskyra tidskriften Revista FAVE Ciencias Veterinarios, nr. 6 2007. Att formen existerade hade jag full koll på, och taxonomin kring dessa fåglar har varit omdiskuterad. Straneck konstaterar dock att lätesrepertoaren är helt olik närstående arter, att hjässan är jämngrå utan dold "crest" och att arten är storleksmässigt något mindre.

 

Nu har SACC äntligen bestämt sig, och det på goda grunder (klart olika sång och fjäderdräkt plus genetik): White tailed, Violaceous och Black-tailed Trogons är splittade! Samtidigt har man avskaffat de onödigt långa namn som ofta har använts för formerna av de två förstnämnda arterna:

 

White-tailed Trogon Trogon chionurus (tidigare Western White-tailed Trogon)

Green-backed Trogon Trogon viridis (Amazonian White-tailed Trogon)

Gartered Trogon Trogon caligatus (Northern Violaceous Trogon)

Violaceous Trogon Trogon violaceus (Amazonian Violaceous Trogon)

Black-tailed Trogon Trogon melanurus

Ecuadorian Trogon Trogon mesurus

 

Som om inte detta vore nog kommer Violaceous Trogon med största sannolikhet splittas i två arter, den andra hemmahörande norr om Amazonfloden och öster om Río Negro under namnet Amazonian Trogon T. ramonianus/crissalis. Men detta är inte fullt belagt ännu.

 

Från Colombia har Paul Salaman, Thomas Donegan och Robert Prys-Jones beskrivit en ny ras av Brown-banded Antpitta (Bull. BOC nr. 1 2009). Grallaria milleri gilesi är känd från ett 1800-talsskinn taget i norra delen av centrala Anderna och eftersökningar har hittills varit resultatlösa (samtidigt som avskogningen är avsevärd).

 

Efter flera månader utan någon taxonomisk ändring har SACC nu röstat igenom att White-throated Foliage-gleaner Automolus roraimae placeras i släktet Syndactyla samt att nedan nämnda Pernambuco Foliagle-gleaner Automolus lammi ges officiell artstatus. Eftersom Clements checklist numera följer SACC kan man lugnt utgå från att Pernambuco Foliage-gleaner snart blir allmänt kryssbar för oss få lyckliga som har sett arten ...

 

I The Auk nr. 1 2009 granskar Juan Areta och Mark Pearman furnariiden Scale-throated Earthcreeper Upucerthia dumeteria från södra Sydamerika och menar i sin uppsats att rasen saturatior från södra Patagonien i själva verket är en separat art. Patagonian Forest Earthcreeper skiljer sig i morfologi, biotopval och sång från nordligare raser.

 

Den under många år Ecuadorbaserade dansken Niels Krabbe jobbar allt mer i Colombia och har mycket intressant på gång från Santa Marta. I Bull BOC nr 4 2008 argumenterar han för att ett av många endemiska taxa, Automolus rubiginosus rufipectus (Ruddy Foliage-gleaner), utgör en god art. Santa Marta Foliage-gleaner Automolus rufipectus har distinkta läten och bör troligen placeras i släktet Hylocryptus (även fjäderdräkt och morfologi skiljer sig, men detta ligger utanför uppsatsens fokus). Om tre veckor besöker Heliangelus just Santa Marta!

 

I Bull. BOC nr 3 2008 argumenterar G. Sangster för att de nordamerikanska piplärksångarna delas upp i två olika släkten och föreslår det nya namnet Parkesia för Northern och Louisiana Waterthrushes medan Ovenbird bibehålls i Seiurus.

 

I ytterligare en uppsats med samma upphovsman föreslås en revision av skogsångarsläktet Vermivora med följande uppdelning: 

Vermivora Golden-winged, Blue-winged och (med viss reservation) Bachman's Warblers.

Oreothlypis Cresent-chested och Flame-throated Warblers (ofta placerade i Parula).

Leiothlypis Tennessee, Orange-crowned, Colima, Virginia's, Nashville och Lucy's Warbler.

 

Den som inte redan har uppmärksammats på den senaste och mycket omfattande uppdateringen av Clements rekommenderas att ta del av en sammanfattning på familjenivå gjord av Club 300:s webbredaktion. Många av uppdateringarna finns redan noterade här i Taxonomihörnan, men det finns mycket mer att hämta. Jag ska eventuellt försöka sammanställa de viktigaste tillskotten ...

 

SACC har beslutat att avlägsna Tucuman respektive Cochabamba Mountain-Finch från Poospiza och istället placera dem i släktet Compsospiza. De bägge arterna skiljer sig från Warbling-Finches i större storlek, morfologi, fjäderdräkt, ekologi och genetik.

 

Western Scrub-Jay Aphelocoma californica granskas i The Auk nr 4 2008 i en huvudsakligen genetisk undersökning gjord av Delaney et. al. Författarna till uppsatsen anser att kustformen californicus länge varit isolerad från inlandsformerna woodhouseii och sumichrasti trots viss överlappning mellan californicus och woodhouseii i västra Nevada. Rekommendationen är att splitta Western Scrub-Jay i två eller tre arter: California Scrub-Jay A. californicus, Woodhouse's Scrub-Jay A. woodhouseii och, med viss reservation, Sumichrast's Scrub-Jay A. sumichrasti som är den sydligaste inlandspopulationen i Mexiko (Veracruz, Puebla och Oaxaca). Säkerligen krävs mer substans när det gäller flera populationer i Mexiko.

 

I samma tidskrift finner man en genetisk undersökning av "Yellow-breasted" Meadowlarks Sturnella spp. Resultatet pekar på att Sturnella magna lilianae (tillsammans med auropectoralis) från ökentrakterna i SV USA och NV Mexiko är en distinkt art, Lilian's Meadowlark S. lilianae. Populationer från Central- och Sydamerika faller inom ramen för Eastern Meadowlark medan formen hippocrepis på Cuba möjligen utgör ytterligare en enskild art. Rykten gör för övrigt gällande att det kan finnas två distinkta arter av Meadowlark på Cuba (min anmärkning).

 

I Bull BOC nr 3 2008 beskriver Thomas Donegan två nya raser av Slate-crowned Antpitta Grallaricula nana. Från Serranía de los Yariguíes i Colombia (östra Anderna) beskrivs G. n. hallsi och från Anderna i Venezuela G. n. nanitaea.

 

Ett huvudsakligen brasilianskt forskarlag presenterar i Revista Brasileira de Ornitologia nr. 2 2008 överväldigande bevis för att Red-eyed Thornbird Phacellodomus erythrophthalmus (som länge misstänkts) består av två arter. Red-eyed Thornbird finner man främst i skogsbryn från Bahia i norr till São Paulo i söder medan splitten Orange-eyed Thornbird P. ferrugineigula är en våtmarksfågel som har sin utbredning från São Paulo till Río Grande do Sul. De både arterna överlappar något men skiljer sig förutom i habitat även markant i sång, bostruktur och morfologi.

 

Thomas Arndt spär på komplexiteten i det för en månad sedan nämnda Pyrrhura picta-komplexet genom att beskriva en ny art från östra Peru i tidskriften Papagaien (2008): Pyrrhura parvifrons har så vitt jag vet ännu inget engelskt namn och det återstår att se om detta nya taxon blir allmänt erkänt som art.

 

Senaste nyheterna från SACC:

 

Ett nytt släkte, Eleoscytalopus, har applicerats på två arter av Tapaculo från sydöstra Brasilien, nämligen White-breasted och Bahia Tapaculos. De skiljer sig markant avseende läten, dräktkaraktärer och genetik jämfört med övriga "Scytalopus" Tapaculos från regionen. Ett litet frågetecken vill jag lägga till angående Brasilia Tapaculo S. novacapitalis. Utseendemässigt liknar denna art en något urvattnad version av White-breasted Tapaculo och lätena är knappast typiska för Scytalopus ...

 

I april rapporterades om en studie av släktet Zimmerius gjord av Frank Rheindt. SACC har med kraft röstat igenom att Guianan Tyrannulet Z. acer splittas från Slender-footed Tyrannulet och att Chocó Tyrannulet Z. albigularis splittas från Golden-faced Tyrannulet. Längre än så vill man inte gå för tillfället eftersom situationen i Golden-faced-komplexet är mycket komplicerad.

 

Sent omsider har man även bestämt sig för att separera Andean Teal Anas andium från Speckled Teal A. flavirostris.

 

En ny art av White-eye har beskrivits av Guy Dutson i The Ibis nr 4 2008. Vanikoro White-eye Zosterops gibbsi är endemisk för Vanikoro Island (Santa Cruz Islands), Solomonöarna, och är en av flera mycket dåligt kända arter från denna del av arkipelagen.

 

I samma tidskrift beskrivs Monteiro's Storm-Petrel Oceanodroma monteiroi som en distinkt art skild från Band-rumped Storm-Petrel O. castro. Båda arterna häckar på Azorerna men under olika tider på året med överlappning i augusti. Monteiro's Storm-Petrel häckar under de varma månaderna, skiljer sig i morfologi och anses genetiskt isolerad från Band-rumped. Populationen beräknas till endast 250-300 par.

 

Det så kallade Pyrrhura picta/leucotis-komplexet har blivit mycket omdiskuterat under senare år. Vad som en gång betraktades som Painted/Maroon-faced Parakeets med ett antal raser (ett flertal geografiskt isolerade) delades upp i ett antal arter av bl.a. Joseph 2000 och 2001, vilket sedermera anammades av Clements. Sedan dess har ytterligare studier gjorts och SACC har precis röstat igenom denna hållning med utgång från scratch:

 

Gray-breasted Parakeet P. griseipectus lumpas (åter) med Maroon-faced Parakeet medan följande arter splittas från Painted Parakeet:

Santarem/Hellmayr's Parakeet P. amazonum Norr om Amazonfloden i Pará och söderut till norra Mato Grosso; Clements ger artstatus åt snethlagae (Madeira Parakeet) som återfinns i Madeiras avrinningsområde, men här lumpas denna form i P. amazonum.

Bonaparte's/Deville's Parakeet P. lucianii Åtminstone Río Purus avrinningsområde.

Rose-fronted Parakeet P. roseifrons Inkluderar peruviana (Wavy-breasted Parakeet) som Clements ger artstatus, medan roseifrons av honom behandlas som en ras av P. lucianii; östra Peru och västra Brasilien.

 

Övriga splittar i Clements - Azuero, Sinú och Todd's Parakeets - röstades ner av SACC i väntan på ett bättre underlag. Synnerligen komplicerat, inte ens namnen kan man vara överens om ...

 

49:e supplementet till AOU:s Nordamerikalista har publicerats i The Auk, nr. 3 2008. Det har skett många ändringar på släkt- och familjenivå, men den enda accepterade splitten på artnivå är Eastern Spot-billed Duck Anas zonorhyncha som skiljs från (Indian) Spot-billed Duck A. poecilorhyncha. Formerna häckar uppenbarligen sympatriskt i Hong Kong.

 

Andra intressantare tillägg som inte redan tidigare har behandlats från andra källor är följande:

Golden-olive och Gray-crowned Woodpeckers placeras i Colaptes istället för Piculus.

Slender-billed Kite återgår till det monotypiska släktet Helicolestes efter att en tid ha lumpats med Snail Kite i Rostrhamus.  

Anianiau (en Hawaiifink) placeras i ett monotypiskt släkte och heter numera Magumma parva istället för Hemignathus parvus.

 

Bland en hel del ändrade namn på engelska kan nämnas att man äntligen har bestämt sig för att kalla samtliga Turdus-trastar undantaget American Robin för Thrush.

 

Bull BOC nr. 2 2008 har utgivits ganska nyligen och innehåller en rad spännande nyheter. Mest anmärkningsvärt är utan tvekan Andrew Whittakers fältobservationer av White-tailed Tityra Tityra leucura i Madeiraflodens avrinningsområde i södra Amazonas. Denna art är tidigare känd från ett 1820-talsskinn (ej utfärgad individ) och har under senare decennier alltid avfärdats som en avvikande fågel eller hybrid. Så verkar alltså inte vara fallet! Detaljer saknas tyvärr för tillfället, jag återkommer med mer info så småningom.

 

I samma tidskrift beskrivs en ny ras av Black-striped Sparrow Arremon (Arremonops) conirostris från sydöstra Ecuador av Niels Krabbe och Dave Stejskal. När denna population upptäcktes för en så där 10 år sedan trodde jag att det skulle resultera i beskrivningen av en ny art, men tydligen faller denna isolerade form inom ramen för Black-striped Sparrow. Inget namn för tillfället.

 

Guy Kirwan lägger i samma nummer fram bevis för att Socotra Sparrow Passer insularis är en god art, dessutom anses den form som finns på ön Abd 'Al-Kuri nära Socotra vara värdig artstatus under namnet Abd 'Al Kuri Sparrow P. hemileucus!

 

Som många redan har sett på club300.se har det i Zootaxa nr. 1850 beskrivits en ny art från södra Gabon, Olive-backed Forest-Robin Stiphrornis pyrrholaemus. Jämfört med andra taxa i Forest Robin-komplexet är den nya formen väldigt distinkt. Noteras bör att man går försiktigt fram i HBW 10 och lumpar alla formerna inklusive den år 2000 beskrivna Sangha Forest-Robin, samtidigt som man noterar att formerna skiljer sig åt lätesmässigt.

 

SACC har för en tid sedan åter tagit ställning i ett av Sydamerikas mest omdebatterade taxonomiska spörsmål, nämligen huruvida Puna Hawk Buteo poecilochrous existerar som art eller inte. För inte så länge sedan presenterades en rätt så omfattande studie som hävdade att så var fallet, men nya röster har låtit sig höras och övertygat kommittén om att det bara finns en ytterst variabel Red-backed Hawk B. polyosoma som förekommer i distinkta morfer och i större format på högre höjd i Anderna. Sista ordet är knappast sagt i fallet!

 

Man har länge placerat Greater och Lesser Rhea i skilda släkten, men för denna hållning finns dåliga belägg. SACC har röstat igenom att den mindre arten också ska föras till släktet Rhea.

 

I The Auk nr. 2 2008 beskrivs äntligen den Phyllomyias tyrannulet som länge varit känd från Bolivias yungas. Den har givits namnet Yungas Tyrannulet Phyllomyias weedeni, förekommer i skogar på 700-1200 meters höjd i norra Bolivia och angränsande Peru och anses vara relativt fåtalig med en population på under 10 000 fåglar.

 

I samma tidskrift beskriver Zhou Fang och Jiang Aiwu en distinkt ny babbler från Guangxi Zhuang Autonomous Region i Kina nära gränsen till Vietnam. Nanggong Babbler Stachyris nonggangensis är hittills endast känd från naturreservatet Nanggong och finns avbildad här (tack återigen, Club 300:s webredaktion).

 

I Zootaxa 1792 granskas Mountain Hawk-eagle Spizaetus nipalensis ingående av Pamela Rasmussen m.fl. Man konstaterar att formen i sydvästra Indien och på Sri Lanka skiljer sig på många sätt; kraftigare näbb och klor, kortare handpennor, flera rätt distinkta dräktkaraktärer, ett markant annorlunda läte samt måttligt avvikande DNA. Eftersom Spizaetus tydligen inte är monofyletiskt använder sig författarna av släktnamnet Nisaetus och ger fåglarna i sydvästra Indien och Sri Lanka artstatus som Legge's Hawk-Eagle N. keelarti. Arten torde vara utrotningshotad.

 

I nypublicerade Ornitologia Colombiana nr. 6 utreder Thomas Donegan och Jorge Enrique Avendaño släktskapen bland Scytalopus Tapaculos i Colombias Cordillera Oriental och Venezuelas Cordillera de Mérida. Man konstaterar att Lara Tapaculo S. fuscicauda bör betraktas som en ras av Mérida Tapaculo S. meridanus och att S. infasciatus ("Colombian Tapaculo") är en synonym till Matorral Tapaculo S. griseicollis. Författarna beskriver dessutom en ny ras av Matorral Tapaculo, S. griseicollis gilesi från Yariguíes och konstaterar att fler obeskrivna taxa finns på lägre nivåer i undersökningsområdet. 

 

Scale-backed Antbird figurerade i taxonomihörnan i september 2007 eftersom arten givits ett nytt monotypiskt släktnamn, Dichropogon. Det har nu visat sig att det namnet redan är upptaget, så ett helt nytt släkte har konstruerats: Willisornis.

 

Uppdatering av ett ärende som behandlades 22/5 2007, då alla arter utom en i papegojsläktet Pionopsitta placerades i Gypospsitta. Nu har det konstaterats att Pyrilia har företräde framför Gypopsitta.

 

Club 300:s webbredaktion med Markus Lagerqvist i spetsen fortsätter att publicera intressanta taxonomiska nyheter. Denna gång har de lagt vantarna på Christidis och Boles Systematics and Taxonomy of Australian Birds. Följande splittar föreslås (vad de grundas på framgår inte; flera av dem medför komplikationer på andra håll i världen):

 

Australisk dvärgrördom Ixobrychus dubius  Från dvärgrördrom.

Östlig ägretthäger Ardea modesta  Från ägretthäger. OK ..?

Östlig fiskgjuse Pandion cristatus  Från fiskgjuse. Ett mycket radikalt förslag!

Östlig tornuggla Tyto javanica  Från tornuggla.

Australasian Darter Anhinga novaehollandiae  Från Darter (African+Oriental)

Green-headed Yellow Wagtail Motacilla taivana  Från Eastern Yellow Wagtail. Denna hållning torde innebära att samtliga raser av gulärla borde ges artstatus.

Kimberley Honeyeater Meliphaga fordiana  Från White-lined Honeyeater M. albilineata

Scarlet Robin Petroica boodang  Från Pacific Robin P. multicolor. Observera att Scarlet Robin förut hette multicolor och Pacific Robin inte förekom som engelskt namn.

Buff-sided Robin M. cerviniventris  Från White-browed Robin Poecilodryas superciliosa 

 

Följande två lumpar föreslås också:  

Snares Penguin Eudyptes robustus uppgår i Fiordland Penguin E. pachyrhynchus.

Lesser Sooty Owl Tyto multipunctata uppgår i Sooty Owl T. tenebricosa.   

 

Efter mycket om och men har jag äntligen lyckats få del av innehållet i The Auk, nr. 1 2008. Ett mestadels mexikanskt forskarlag har genetiskt granskat Emerald Toucanet-komplexet, som oftast behandlas som en enda, geografiskt varierande art. I Clements är arten splittad i sju efter en studie som publicerades för några år sedan. Den här uppsatsen pekar på samma resultat, att Emerald Toucanet har fyra distinkta populationer i Mexiko och Centralamerika och tre i Sydamerika.

 

I den senaste utgåvan av Clements ges den enigmatiska Broad-billed Sapayoa från Panama, Colombia och Ecuador en helt egen familj, Sapoyoidae, efter att under en längre tid varit placerad bland manakinerna. Starka genetiska bevis visar på ett släktskap med gamla världens broadbills. SACC väljer att placera Sapayoa i familjen Eurylaimidae. Gör man en egen familj för Sapayoa måste man nämligen dela övriga brednäbbar i två olika familjer! Biogeografiskt är detta släktskap svårbegripligt, men det finns några andra liknande exempel i motsats riktning. Rufous Woodpecker och Speckled Piculet anses tillhöra släkten som i övrigt endast påträffas i neotropikerna!

 

Följande nyhet hämtar jag från Club 300:s webbredaktion, som i sin tur har tagit del av en preliminär artikel av den flitige globalskådaren Frank Rheindt m.fl. i Molecular Phylogenetics and Evolution. Tremansteamet har undersökt DNA och läten från tyrannflugsnappare av släktet Zimmerius, och kommit fram till att följande uppställning är att rekommendera:

 

Bolivian Tyrannulet Z. bolivianus

Slender-footed Tyrannulet Z. gracilipes

Guianan Tyrannulet Z. acer  Splittas från Slender-footed Tyrannulet.

Paltry Tyrannulet Z. vilissimus

Golden-faced Tyrannulet Z. chrysops

Chocó Tyrannulet Z. albigularis  Traditionellt sedd som en ras av Golden-faced Tyrannulet, men anses här vara närmast släkt med Paltry Tyrannulet.

Tschudi's Tyrannulet Z. viridiflavus  En sammanslagning av Peruvian Tyrannulet, rasen flavidifrons av Golden-faced Tyrannulet samt sydliga populationer av samma art som förs till nominatrasen.

 

Anmärkningsvärt i sammanhanget är att Venezuelan Tyrannulet Z. improbus, som ofta lumpats med Paltry Tyrannulet, inte ingår i studien.

 

SACC har tagit tag i flera saker angående virrvarret av oklarheter vad gäller udda sångare, tangaror, kardinaler och sparvar. Följande släkten anses numera höra hemma i familjen Cardinalidae:

Granatellus  Red-breasted, Gray-throated och Rose-breasted Chats. Tidigare förda till Parulidae.

Amaurospiza  Blue, Slate-blue, Carrizal och Blackish-blue Seedeaters. Tidigare Emberizidae.

Habia  Samtliga fem arter Ant-Tanagers. Tidigare Thraupidae.

Piranga  Summer, Scarlet, Western, Hepatic, Flame-colored, Red-headed, Rose-throated, White-winged och Red-hooded Tanagers. Tidigare Thraupidae.

Chlorothraupis  Olive, Ochre-breasted och Lemon-spectacled Tanagers. Tidigare Thraupidae.

 

Följande släkten anses ha ett så osäkert släktskap att de placeras i Incertae Sedis:

Parkerthraustes  Yellow-shouldered Grosbeak

Saltator 13 arter Saltators + Slate-colored och Black-throated Grosbeaks. Tidigare Cardinalidae.

Saltatricula  Many-colored Chaco-Finch. Tidigare Emberizidae.

 

Mer genomröstade ändringar av SACC:

 

Bolivian och Chaco Earthcreepers (tidigare Upucerthia) placeras i det helt nya släktet Tarphonomus. Tidvis har dessa båda arter redan placerats i ett eget släkte, Ochetorhynchus, men det släktet har tydligen företräde när det gäller nästa ändring:

 

Straight-billed och Rock Earthcreepers (tidigare Upucerthia) placeras i Ochetorhynchus tillsammans med Crag Chilia (tidigare Chilia) och Band-tailed Earthcreeper (tidigare Eremobius).

 

Ingen taxonomisk ändring, men Guttulated Foliage-gleaner Syndactyla guttulata heter numera Guttulate Foliage-gleaner. Ordet guttulated finns inte i det engelska språket! Dessutom har det tydligen missvisande namnet Canary-winged Finch (Melanodera melanodera, även kallad Black-throated Finch av Ridgely och Tudor) bytts ut mot White-bridled Finch.

 

I Zootaxa 1742, 2008, ger ett mexikanskt forskarteam en utförlig genetisk analys av kolibrier av släktet Cynanthus. Man konstaterar att formen Doubleday's Hummingbird C. doubledayi från sydvästra Mexiko avviker konstant från den mer vittspridda Broad-billed Hummingbird C. latirostris och bekräftar därmed tidigare misstankar om att skilda arter är inblandade.

 

Nu är det dags för lite däggdjursnyheter! En ny apa har beskrivits från Río Araca, en biflod till Río Negro i gränstrakterna mellan Brasilien, Colombia och Venezuela i norra Amazonas. Black Uakari Monkey Cacajao ayresi har ett ganska litet utbredningsområde och samtidigt en gles förekomst och kan därför vara sårbar.

 

En ny art av Elephant-Shrew har beskrivits från Udzungwa Mountains i Tanzania. Grey-faced Sengi Rhynochocyon udzungwensis torde med sin vikt på 700 gram vara ett av de största däggdjuren som beskrivits från Afrika på senare år! Kolla in http://www.wildlifeextra.com/elephant-shrew367.html

 

Från Nepal kommer rapporter om en ny ras av Rufous-vented Prinia, Prinia burnesii nipalensis. Arten var ej sedd i landet tidigare. Läs mer här: http://www.wildlifeextra.com/tappu-prinia672.html

 

White-eyed Foliage-gleaner Automolus leucophthalmus från östra Brasilien är i själva verket två arter, hävdar Kevin Zimmer i The Wilson Journal of Ornithology, nr. 1 2008. Läten samt biometriska data och dräktkaraktärer hos den nordostliga arten A. lammi (Pernambuco/Alagoas) pekar på ett relativt nära släktskap med Pará Foliage-gleaner, en art som i sin tur ganska nyligen splittats från Olive-backed Foliage-gleaner. Jag känner inte till något engelskt namn på A. lammi för tillfället.

 

I samma tidskrift beskrivs en ny, relativt distinkt art av Zosterops White-eye från Togian Islands, Sulawesi, Indonesien. Togian White-eye Zosterops somadikartai har hittats på tre mindre öar i Togiangruppen och bedöms vara närmast släkt med Black-crowned White-eye Z. atrifrons.

 

Makarna Isler och Bret Whitney lägger i en uppsats i Zootaxa 1726 (2008) fram bevis för att Plumbeous Antvireo Dysithamnus plumbeus från östra Brasilien är en god art medan däremot White-streaked D. leucostictus och Venezuelan D. (l.) tucuyensis Antvireos bör betraktas som en enda art eftersom skillnaderna i läten är små.

 

Mer info om Antioquia Brush-Finch: Arten har beskrivits utifrån tre 1800-talsskinn och har ej återfunnits vid eftersökningar nära typlokalen i Colombias norra Cordillera Central. Arten liknar Slaty Brush-Finch Atlapetes schistaceus, men har ett mycket otydligt mustaschstreck, en mycket ljust grå undersida och är allmänt blekare ovantill. Att det skulle röra sig om en hybrid (i sådana fall med Rufous-naped Brush-Finch) verkar mycket osannolikt av flera skäl. Förmodligen har arten en mycket lokal förekomst liksom flera andra medlemmar i släktet. En illustration hittar du här: http://www.proaves.org/breve.php?id_breve=109

 

En ny Brush-Finch (nämnd redan 27/4) har beskrivits av Thomas Donegan i Bull BOC 127. Antioquia Brush-Finch Atlapetes blancae är hittills känd från norra änden av Colombias Cordillera Central, och mycket mer än så vet jag inte för nuvarande. Förhoppningsvis dyker det upp en PDF på nätet inom kort!

 

Niceforo's Wren Thryophilus nicefori, endemisk för östra Anderna i Colombia, har tills alldeles nyligen varit i praktiken okänd i fält och många har betvivlat dess artstatus. I The Condor, nr. 4 2007, finns en jämförande studie mellan Rufous-and-white Wren och Niceforo's Wren utförd av Valderrama et. al. Författarna har i huvudsak koncentrerat sig på akustiska, morfologiska och morfometriska data. Man konstaterar att Niceforo's Wren har en konstant avvikande sång jämfört med de fem raserna av Rufous-and-white Wren samt att nicefori är en i de flesta avseenden större och i fjäderdräkten mörkare fågel. Alltså bör Niceforo's Wren vara en egen art, och en mycket sällsynt sådan dessutom (kommer förhoppningvis att ses 20 juli 2008 på resan till Colombia och Javarí!)

 

En ny tapaculo har beskrivits av Bornschein et al. i Revista Brasileira de Ornitologia nr. 15. Diamantina Tapaculo Scytalopus diamantinensis är nära släkt med Brasilia Tapaculo S. novacapitalis och Planalto Tapaculo S. pachecoi men förekommer endast i Chapada Diamantina, Bahia. Författarna lär också hävda att ett nytt släkte kan vara på sin plats för tapaculos i östra Brasilien, men grunden till detta är för mig okänd.

 

Flera undersökningar på molekylär nivå (den senaste i The Auk, nr. 4 2007) pekar entydigt på att de neotropiska suboscina släktena Tityra, Pachyramphus, Xenopsaris, Iodopleura, Schiffornis, Laniisoma och Laniocera bör placeras i en egen familj, Tityridae. Tidigare har dessa fåglar pendlat fram och tillbaka mellan Tyrannidae, Cotiingidae och Pipridae. Oxyruncus och Piprites har fortfarande oklar position, så SACC lämnar dem tills vidare som incertae sedis.

 

Mangrove Black-Hawk Buteogallus subtilis har länge pendlat mellan att betraktas som egen art eller endast en form av Common Black-Hawk B. anthracinus. Nya bevis av en viss W.S. Clark (Bull BOC 127, 2007) pekar entydigt på att "Mangrove Black-Hawk" endast lokalt skiljer sig något i färgton och (mindre) storlek samt att det inte finns några skillnader när det gäller läten mellan fåglar i och utanför mangrove. Således är det på goda grunder som Mangrove Black-Hawk kan avskrivas som art (=backstep!).

 

Den helt färska Handbook of the Birds of the World, vol. 12, har gjort en genomgripande revidering av familjen Timalidae. Antalet arter har utökats med minst 30, en mängd nya släkten har antagits och flera namn på välbekanta arter har ändrats. Att göra en komplett analys av alla förändringar skulle ta mycket lång tid, men jag kanske återkommer med åtminstone de viktigaste ändringarna. I övrigt verkar boken innehålla ganska så traditionell taxonomi med endast smärre nyheter. Den viktigaste bland dessa torde vara att Bristlebirds givits en egen familj, Dasyornithidae (placeras vanligen i Acanthizidae).

 

Uppdatering 28/10: Club 300:s webbredaktion har lägligt presenterat alla HBW:s förändringar i familjen Timalidae, och de är som sagt många. Tack ska ni ha, grabbar! Här är länken:  http://www.club300.se/News/Default.aspx?nID=668

 

The ibis nr 4 2007 innehåller taxonomiska rekommendationer avseende den brittiska fågellistan, och man framför framför allt ett flertal förslag till ändringar av släkten utifrån genetiska studier.

 

Grey-tailed Tattler, Wandering Tattler och Willet införlivas i släktet Tringa; fylogenetiska studier ligger bakom detta ställningstagande.

 

Samtliga världens måsar har undersökts i ett par olika fylogenetiska studier, resulterande i flera nya släkten för att påvisa monofylin:

Chroicocephalus Långnäbbad mås, trädmås, skrattmås m.fl.

Saundersilarus Saunders's Gull

Hydrocoloeus Dvärgmås (nära släktskap med rosenmås).

Leucophaeus "Some of the New World hooded gulls".

Ichtyaetus "Southern Paleartic Black-headed Gulls"

 

Dessutom ska två tärnor byta genus i sina artnamn:

Aleutian Tern Onychoprion aleuticus

Sooty Tern Onychoprion fuscatus

 

Hela rapporten inklusive flera andra rekommendationer finns att läsa på http://www.blackwell-synergy.com/toc/ibi/149/4

 

Det är flitiga uppdateringar på SACCs hemsida just nu. Nya data visar att de två seriemorna från södra och östra Sydamerika inte alls är nära släkt med andra respresentanter av Gruiformes. Van Remsen föreslår efter utförlig argumentation att en ny ordning bildas, Cariamiformes, vilket bifalles av kommittén.

 

Colombianske Daniel Cadena har genomfört en omfattande genetisk studie av sparvar placerade i släktena Buarremon, Arremon och Lysurus. Resultatet pekar tydligt på ett nära släktskap (något som även styrks av biologiska data), varför de tre släktena bör lumpas och uppgå i Arremon.

 

Det för Galápagos endemiska härmtrastsläktet Nesomimus bör uppgå i Mimus, enligt South American Classification Committee. Genetiska data styrker denna hållning och pekar dessutom på att närmsta släktingarna kommer norrifrån och inte från Sydamerika.

 

SACC har även (långt efter vissa andra) splittat Sporophila americana-komplexet i tre arter och samtidigt lite oväntat inkluderat Gray Seedeater S. intermedia i gänget:

Variable Seedeater S. corvina Utbredning: väster om Anderna.

Caquetá Seedeater S. murallae Utbredning: Västra Amazonas.

Wing-barred Seedeater S. americana Utbredning: Nordöstra Sydamerika.

 

Det här rör inte taxonomi men väl en av världens mest eftersökta fåglar. Läs artikeln om ett mycket trovärdigt fynd av Eskimo Curlew som gjordes för ett år sedan, 24 september 2006 i Nova Scotia: http://www.birdersworld.com/brd/default.aspx?c=a&id=972

 

En ny distinkt tyrannflugsnappare har beskrivits i The Auk, nr. 3 2007, av Lane et. al. Rufous Twistwing Cnipodectes superrufus förekommer mycket lokalt i bambubestånd på några lokaler i sydöstra Peru och angränsande Bolivia och insamlades första gången 1990 (men felbestämdes till Rufous Casiornis!!). Fågeln finns avbildad i denna artikel: http://www.wildlifeextra.com/peru-flycatcher.html

 

För något år sedan publicerades bilder på en ny Honeyeater från Foja Mountains, västra Nya Guinea, i allehanda medier. Den har nu beskrivits av Beehler et. al. i The Auk nr. 3 2007 och har givits namnet Foja Honeyeater Melipotes carolae.

 

Senaste nytt från SACC: Tre Antshrikes av släktet Sakesphorus - Collared (bernardi), Black-backed (melanonotus) och Band-tailed (melanothorax) - placeras i Thamnophilus av främst genetiska skäl.

 

Cardinals av släktet Paroaria flyttas från Emberizidae till Thraupidae (tangaror).

 

Scale-backed Antbird har under en tid placerats tillsammans med tre arter av släktet Hylophylax. Nya rön pekar på att de i själva verket är avlägsna släktingar och att Scale-backed Antbird snarare hör ihop med andra "obligate ant-followers". Därför ges arten namnet Dichropogon poecilinotus.

 

Förvirring kring Tapaculos i sydöstra Brasilien klarläggs av Raposo et. al. i Zootaxa 1271, 2006. Här konstateras att typexemplaret av Scytalopus speluncae från Serra do Espinhaco (Minas Gerais) felaktigt har kopplats samman med fåglar från kustbergen. Eftersom den senare populationen enligt författarna utgör en god art beskrivs den officiellt under namnet Scytalopus notatus och behåller det gamla engelska namnet Mouse-colored Tapaculo. Scytalopus speluncae får det nya namnet Espinhaco Tapaculo.

 

48:e supplementet till AOU:s lista över Nordamerikas fåglar har precis publicerats i The Auk nr. 3 2007, med bland annat följande ändringar och tillägg:

 

Sädgås delas upp i två arter: Taiga Bean Goose Anser fabalis och Tundra Bean Goose A. serrirostris (inkluderar rossicus).

 

Intermediate Egret placeras i det monotypiska släktet Mesophoyx, eftersom den antas stå Ardea närmre än Egretta.

 

Cuban Black-Hawk Buteogallus gundlachii splittas från Common Black-Hawk B. anthracinus.

 

Black-and-white Hawk-Eagle Spizaetus melanoleucus har genom DNA-studier visat sig vara systerart till Ornate Hawk-eagle och placeras därför i Spizaetus istället för det monotypiska släktet Spizastur.

 

Ringed och Belted Kingfishers placeras i Megaceryle istället för Ceryle, något man borde ha gjort för länge sedan.

 

SACC har röstat igenom en formell split av Troupial Icterus icterus, något som redan skett i flera fälthandböcker:

Venezuelan Troupial I. icterus Utbredning: Venezuela och Colombia, främst i Llanos.

Campo Troupial I. jamacaii Utbredning: Nordöstra Brasiliens torrskogar.

Orange-backed Troupial I. croconotus Utbredning: Flodnära skogar i Amazonas och söderut till Paraguay och nordligaste Argentina.

 

White-tailed Shrike-Tyrant Agriornis andicola byter namn, eftersom nya bevis visar att Agriornis albicauda har företräde.

 

Ett allt större intresse har de sista åren uppstått för korsnäbbkomplexet. En koll i webuppslagsverket Wikipedia http://en.wikipedia.org/wiki/Common_Crossbill ger intressanta fakta kring lätestyper, geografisk utbredning och vilken art av barrträd som associeras med olika raser/lätestyper. Det senaste tillskottet i virrvarret verkar vara den mycket lokala "South Hills Crossbill" från Idaho som har utvecklats i samklang med Lodgepole Pine. Fåglarna från South Hills har distinkta läten, tämligen grov näbb och bildar till >99 % par med andra South Hills Crossbills.

 

I en "early online article" till The Ibis granskas Black-browed Barbet Megalaima oorti ur ett genetiskt och biogeografiskt perspektiv, med slutsatsen att fyra separata arter är involverade:

 

M. oorti Utbredning: Malackahalvön och Sumatra.

M. annamensis Utbredning: Vietnam. Enligt författarna bör denna form betraktas som systerart till Blue-throated Barbet M. asiatica.

M. nuchalis Utbredning: Taiwan.

M. faber Utbredning: Sydöstra Kina och Hainan. Inkluderar rasen sini.

 

Historiskt grävande av Pacheco & Whitney ledde 1998 till den tydligen kontroversiella slutsatsen att Long-trained Nightjar från sydöstra Brasilien bör heta Macropsalis forcipata (Nitzch 1840 (?)) istället för Macropsalis creagra (Bonaparte 1850/Burmeister 1856). Nya rön styrker användandet av forcipata.

 

Den extremt sällsynta White-collared Kite Leptodon forbesi från nordöstra Brasilien har länge haft sin artstatus ifrågasatt. 2006-2007 observerades för första gången (minst två) par i fält, vilket avsevärt styrker uppfattningen att det rör sig om en god art. 2003 konfirmerades närvaron av den närbesläktade Gray-headed Kite i området, så uppenbarligen häckar de båda arterna sympatriskt.

 

Senaste nytt från South American Classification Committee: Något otippat går Smoky-brown Woodpecker Veniliornis fumigatus ett motsatt öde till mötes jämfört med nedanstående Checkered och Striped Woodpeckers genom att placeras i släktet Picoides. Crimson-mantled Woodpecker Piculus rubiginosus byter i sin tur släkte till Colaptes.

 

Inte en dag för tidigt splittas Peruvian Pelican Pelecanus thagus av en enig kommitté, på välkända grunder, från Brown Pelican Pelecanus occidentalis.

 

I Bull. B.O.C. nr. 1 2007 fingranskas de nordliga populationerna av Common Bush-Tanager Chlorospingus ophthalmicus, från Mexiko till Nicaragua. Enligt tidigare studier utgör dessa 10 raser en av åtta huvudgrupperingar inom "artens" hela utbredningsområde. Enligt forskningsteamet bakom uppsatsen består denna grupp i själva verket av fem arter, något man kommit fram till efter genetiska, biogeografiska och morfologiska studier:

 

Dusky-headed Bush-Tanager C. postocularis  Utbredning: sydöstra Chiapas, Mexiko, till Honduras och troligen västra Nicaragua.

Wetmore's Bush-Tanager C. wetmorei  Utbredning: Sierra de los Tuxtlas, Veracruz, Mexiko. Kommer att sitta fint på resan till Veracruz i oktober!

White-fronted Bush-Tanager C. albifrons  Utbredning: Sierra Madre del Sur, Guerrero/Oaxaca, Mexiko.

Dwight's Bush-Tanager C. dwighti  Utbredning: Norra Chiapas och ostligaste Oaxaca, Mexiko.

Brown-headed Bush-Tanager C. ophthalmicus  Utbredning: Sierra Madre Oriental från San Luís Potosí till Oaxaca, Mexiko.

 

Eftersom Brown-headed Bush-Tanager gör anspråk på det utvidgade artnamnet måste formerna söder om Nicaragua byta namn till C. flavopectus.

 

"Yariguíes" Brush-Finch Atlapetes latinuchus yariguierum från nordvästra delen av Cordillera Oriental i Colombia beskrevs i Bull. B.O.C. nr. 2 2006. Den finns redan avbildad i Birds of Northern South America. I uppsatsen konstaterar man också att A. l. simplex är en synonym till A. l. spodionotus och därför bör utgå som ras. Det samma gäller A. l. phelpsi från Anderna i Venezuela som istället bör heta A. l. nigrifrons. Denna form verkar för övrigt stå Santa Marta Brush-Finch A. melanocephalus och ett obeskrivet taxon från Sierra de Perijá genetiskt nära. Mer arbete väntar för att klargöra taxonomin bland nordliga Brush-Finches.

 

Yellow-faced Amazon, som figurerar i ett hopplock av nyheter från SACC nedan, heter nu Alipiopsitta xanthops. Släktnamnet Salvatoria visade sig vara av senare datum än Alipiopsitta.

 

Checkered och Striped Woodpeckers från södra Sydamerika anses numera tillhöra släktet Veniliornis istället för Picoides (som de liknar). Detta enligt Moore et. al. 2006, i Biological Journal of the Linnean Society 87.

 

Nya smågnagare och fladdermöss beskrivs titt som tätt, men även en hel del apor har vaskats fram under senare år (åtskilliga har inte publicerats ännu!). Den utan tvekan mest oväntade upptäckten gjordes i det starkt avskogade Pernambuco i nordöstra Brasilien för mindre än två år sedan. Den mycket distinkta Blond Capuchin Monkey Cebus queirozi är känd från en enda grupp djur som vid upptäckten bestod av 18 individer.

 

Se hela artikeln från Zootaxa 1200, 2006, inklusive bilder: http://www.mapress.com/zootaxa/2006f/zt01200p012.pdf

 

Curve-billed Thrasher Toxostoma curvirostre är en av de hetaste splittkandidaterna i ABA-området. Ny forskning publicerad i The Condor, nr. 2 2007, stärker denna uppfattning. Mitokondrie-DNA visar på tre huvudsakliga grupperingar med tyngdpunkt på den nordvästliga rasen palmeri, den ostliga/sydliga nominatgruppen curvirostre och ett obeskrivet taxon i Oaxaca och Puebla, Mexiko. Två eller tre arter är enligt författarna inblandade. Rasen insularum på öar i Californiaviken skiljer sig obetydligt gentemot palmeri genetiskt, men desto mer i morfologi, vilket tyder på att snabb fenomorfisk evolution föreligger.

 

I senaste numret av The Auk, nr. 2 2007, behandlar Outlaw et. al. stentrastarna utifrån ett i första hand genetiskt perspektiv. De konstaterar bland annat att varken Amber Mountain Rock-Thrush Monticola erythronotus eller Benson's Rock-Thrush M. bensoni (båda från Madagaskar) uppfyller full artstatus (vilket säkert kan diskuteras utifrån andra perspektiv än enbart det genetiska), medan rasen pretoriae av Short-toed Rock-Thrush M. brevipes däremot bör anses vara en egen art.

 

Från ett brasilianskt forskarlag kommer en uppsats som utgår från ett helt annat perspektiv för att klargöra artstatus, nämligen rigorös biometri. De konstaterar att rasen capistratus av Barred Antshrike Thamnophilus doliatus från nordöstra Brasilien skiljer sig betydligt och konsekvent från närliggande raspopulationer och därför bör ges artstatus.

 

Gärdsmygsläktet Thryothorus består i själva verket av fyra släkten, enligt en avhandling av Mann m.fl. från 2006:

 

Thryothorus: Carolina och White-browed Wrens.

Pheugopedius: Happy, Spot-breasted, Black-throated, Sooty-headed, Black-bellied, Plain-tailed, Inca, Whiskered, Moustached, Coraya, Rufous-breasted och Speckle-breasted Wrens.

Thryophilus: Rufous-and-white, Niceforo's, Sinaloa och Banded Wrens.

Cantorchilus: Stripe-breasted, Stripe-throated, Plain, Canebrake, Riverside, Bay, Superciliated, Buff-breasted, Fawn-breasted och Long-billed Wrens.

 

Vart Gray Wren hör hemma är oklart, men möjligen i Thryophilus.

 

En rejäl ommöblering har skett bland nya världens gökar i en uppsats av J.M. Hughes. Bland annat har Ash-colored och Dwarf Cukoos placerats i släktet Micrococcyx (tidigare Coccyzus), medan Little Cuckoo fått det monotypiska släktet Coccycua (tidigare Piaya).

 

Två nya neotropiska fågelfamiljer har föreslagits i olika uppsatser: Donacobiidae för den udda Black-capped Donacobius, som tros vara närmre släkt med gamla världens sångare än gärdsmygarna, samt Tityridae/Oxyruncidae för Tityras, Becards, Schiffornises och Sharpbill. Oenighet råder om själva familjenamnet: Oxyruncidae har företräde men är missvisande eftersom det alltid endast har applicerats på Sharpbill.

 

Islers m.fl. föreslår ett nytt släktnamn, Epinecrophylla, för "dead-leaf-scraping stipple-throated antwrens". Hit hör alltså inte den Myrmotherula Long-winged Antwren som avbildas ovan. Olika DNA-prover samt avvikande sång, födobeteende och bostruktur står som bevis. Det nya släktnamnet appliceras på följande arter:

 

Checker-throated Antwren

Brown-bellied Antwren

White-eyed Antwren

Stipple-throated Antwren

Brown-backed Antwren

Foothill Antwren

Ornate Antwren

Rufous-tailed Antwren

 

Lite plock från SACC, South American Classification Committee, av inte nödvändigtvis purfärsk karaktär. Därmed inte sagt att så värst många känner till uppgifterna ännu.

 

Två nya familjer har röstats igenom: Grallaridae för Antpittas (de två arterna Pittasoma flyttas till Conopophagidae, Gnateaters) och Melanopareiidae för de fyra arterna Crescentchests.

 

Yellow-faced Amazon "Amazona" xanthops, har fått släktnamnet Salvatoria.

 

Cathartidae, nya världens gamar, avlägsnas från ordningen storkar och placeras åter i anslutning till rovfåglarna. Storklika i vissa avseenden, ja. Men inte nära släkt för det!

 

Santa Marta (Todd's) Nightjar Caprimulgus heterurus splittas från Little Nightjar C. parvulus.

 

Bahia Spinetail, som beskrevs så sent som 1995, byter namn för andra gången och vad det verkar definitivt. Synallaxis whitneyi är det korrekta namnet, inget annat.

 

Papegojsläktet Pionopsitta delas i två. Red-capped Parrot i Atlantregnskogen blir ensam kvar medan övriga 7 arter hamnar i Gypopsitta.

 

En ny Formicivora Antwren från Brasilien har precis beskrivits av Luiz Gonzaga, André Carvalhaes och Dante Buzetti i Zootaxa 1473 (2007). Fågeln upptäcktes ursprungligen 1965 av Rolf Grantsau, men han vägrade att beskriva arten med endast skinnet av en hane. Flera ornitologer har sedan början på 90-talet uppmärksammat arten i fält, och det var endast genom en tillfällighet som författarna till den formella beskrivningen blev varse Grantsaus fynd. Den nya arten liknar Rufous-backed Antwren, och de båda häckar i stort sett sympatriskt fast i olika biotoper.

 

Sincorá Antwren Formicivora grantsaui sp. nov. Utbredning: Campo rupestre i Serra do Sincorá, Chapada Diamantina, Brasilien.

 

Se hela artikeln här, inklusive bilder:

 

Mer information om den nybeskrivna Gorgeted Puffleg, inklusive flera bilder, finns här:

 

Yes! En ny spektakulär kolibri från Colombia har nyligen publicerats i Ornitologia Neotropical! Gorgeted Puffleg Eriocnemis isabellae, tros ha ett mycket begränsat utbredningsområde och är hittills endast känd från Serrania del Pinche i sydvästra Colombia där den upptäcktes 2005. Hanen finns fotograferad på BirdLifes hemsida! 

 

Fyra obeskrivna arter har inkluderats i den senaste uppdateringen av Colombias fågellista. Spännande! Åtminstone en av dem är möjlig på de kommande Heliangelusresorna!

 

1 Antpitta Grallaria sp. nov., från östra Anderna.

1 Brush-Finch Atlapetes sp. nov., från centrala Anderna.

2 Tapaculos Scytalopus sp. nov., båda från östra Anderna. Det lär även finnas ytterligare en obeskriven tapaculo från västsluttningen av västra Anderna.

 

Hela listan, som innehåller hela 1869 arter, finns här: http://www.proaves.org/IMG/pdf/Listado_de_Avifauna_Colombiana_2007_-_Checklist_of_Colombian_Avifauna_2007_-_ProAves.pdf

 

Ett nytt släkte i familjen Frogmouths (Podargidae) har beskrivits i The Ibis, nr. 3 2007, av forskare knutna till Florida Museum of Natural History. För första gången på över 100 år insamlades 1998 en grodmun på Isabel, Salomonöarna. Formen har traditionellt sett kallats Podargus ocellata inexpectata (= ras av Marbled Frogmouth), men den är så avvikande från andra grodmunnar att den nu fått egen artstatus och ett helt nytt släktnamn:

 

Solomon Islands Frogmouth Rigidipenna inexpectata Utbredning: Isabel, Bougainville och Guadalcanal, Salomonöarna.

 

Makarna Isler och Bret Whitney har slagit till igen (The Wilson Journal of Ornithology, nr. 1 2007). Den här gången är det antbirds av släktet Schistocichla (Percnostola) som hamnat under luppen, med följande uppdelning av Spot-winged Antbird S. leucostigma:

 

Spot-winged Antbird S. leucostigma Utbredning: Nordöstra Amazonas och Guayanas.

Humaita Antbird S. humaythae Utbredning: Norr om Amazonfloden från nedre Río Japurá österut till Río Negro, och söder om Amazonfloden från västra Brasilien (Purús?) österut till Madeira.

Brownish-headed Antbird S. brunneiceps Utbredning: Västra Amazonas. Inkluderar flera raser.

Rufous-faced Antbird S. rufifacies Utbredning: Sydöstra Amazonas, öster om Madeira.

 

Den här nyheten har inte med taxonomi att göra, men för första gången någonsin har en av Sydamerikas mest gäckande fåglar, Long-whiskered Owlet, observerats i fält! Se läckra bilder på http://www.abcbirds.org/media/releases/whiskeredowl.htm

 

I Journal of Ornithology, nr. 1 2006, reder Thomas Arndt ut artkomplexet Aratinga mitrata, som visar sig bestå av tre arter. I uppsatsen beskrivs en ny art och två nya raser.

 

Mitred Parakeet Aratinga mitrata mitrata Utbredning: Anderna från C Peru till N Argentina.

Mitred Parakeet A. m. chlorogenys ssp. nov. Utbredning: Utcubambadalen i N Peru.

Mitred Parakeet A. m. tucumana ssp. nov. Utbredning: NV Argentina.

Chapman's Parakeet A. alticola Utbredning: Lokalt i S Peru och N Bolivia.

Hocking's Parakeet A. hockingi sp. nov. Utbredning: Molnskogar kring Utcubambadalen i N Peru.

 

Makarna Isler och Bret Whitney har i The Auk, nr 1 2007, splittat Warbling Antbird Hypocnemis cantator i sex arter:

 

Guianan Warbling-Antbird Hypocnemis cantator Utbredning: Guayanaskölden.

Imeri Warbling-Antbird H. flavescens Utbredning: Norra Amazonas, i Rio Negros avrinningsområde.

Peruvian Warbling-Antbird H. peruviana Utbredning: Västra Amazonas.

Yellow-breasted Warbling-Antbird H. subflava Utbredning: Bambubestånd i SV Amazonas.

Rondônia Warbling-Antbird H. ochrogyna Utbredning: Södra Amazonas, väster om Madeira.

Spix's Warbling-Antbird H. striata Utbredning: Sydöstra Amazonas, öster om Madeira.